Terrorattacken

Godmorgon. 


Vaknar med en sorts klump i bröstet, känns som mungiporna dras som gravitationen nedåt. Grubblar och funderar och känner en otrolig sorg i hjärtat. 
Jag var bara några hundra meter ifrån när det hände då mitt arbete ligger mitt i stan.
Kunde lika gärna varit just där, precis som min svägerskas dotter var som såg bilen och fick kasta sig in i en affär.

Det dröjer inte länge förens sms:en börjar komma, är du OK? Samtidigt tittar jag på live tv på datorn från området och försöker förstå vad som händer.
På något ställe läser jag att de ska utrymma NK som ligger vägg i vägg med mitt arbete och säger till min kollega att vi ska nog åka hemåt nu.

Jag går ut och försöker få tag på en taxi, helt omöjligt. Går till Kungsträdgården för att ta en buss till Södra Station, där står mängder med folk och det kommer ett 10 tal bussar som är helt tomma och tar inte upp folk. Det står "Ej i trafik" på alla bussar.
Inser att det är bara att börja knata på söderut.

Det kommer fram en indisk äldre kvinna till mig och undrar varför bussarna inte stannar? Jag förklarar vad som hänt och hon berättar att hon ska till Tumba.
Jag säger att hon kan gå med så visar jag vägen då hon inte hittade till Södra station.

Vid slottet släpper polisen av en helmunderad polis med K-pist och allt känns helt surrealistiskt. Det står poliser i alla hörn och polisbilar med sirener och hovrande helikopter hörs.

På väg dit har jag kontakt med Bettan och Ann-Britt som också är på väg hem.

Vi hämtar upp Bettan vid Slussen och får höra att det inte går några tåg från södra station och att det är kaos där.
Den indiska kvinnan vill gå dit iallafall så vi följer med så hon ser det. Jag säger till henne att om inte detta hänt så hade vi inte mötts och vi kramar varandra och önskar varandra lycka till att ta sig hem och i denna situation.

Bettan och jag går in på en pub och väntar på att Ann-Britt ska komma. De kör flera polisbilar mot Globen och 9 st civilpolisbilar och vi undrar vad som händer där! Rykten om skottlossning på nätet så man vet inte vad man ska tro.

Vi bestämmer oss för att gå mot gullmarsplan och jag har aldrig sett då många människor promenera över skanstullsbron.
Det är även många bilar ute då alla kommunala medel är avstängda.

Vi får lift med en pappa som har ett barn i baksätet som ska till Hägersten. Vi lyckas få honom att ta Örbyleden så vi kan kan hoppa av i Hökarängen. Stort Tack till denna medmänniska❤ 

Efter en stund får vi tag på en taxi som kan köra oss till Trångsund.

Vi skulle alla till lokala puben för att möta upp vänner och speciellt Ludde & Ronny som kommit hem från Thailand.


Detta är min historia och skildring om hur jag upplevt det som hände igår och jag vill skicka kärlek och mod till alla i Sverige❤🇸🇪
Tro på kärlek och medmänskligheten❤
Låt inte hatet styra och ta hand om varandra.
Låt inte rädslan styra❤

#happichallenge (se det goda och inte det onda)






#1 - - Eva`s blogg:

Usch ja såå hemskt finner inga ord :( kramis