Kay Pollak
Han föreläser kort och gott om att få inspiration och verktyg för att långt mer kunna vara den du var ämnad att vara. Kort sagt, oftare känna glädje i livet, och vem vill inte det?
Jag påstår inte med detta att jag är olycklig på något vis, men hur man kan förändra sig själv som faktiskt är den enda man kan förändra egentligen.
Folk (inklusive mig själv) har allt för lätt att klaga, bedömma och sätta in folk i olika fack.
- Hur kan han/hon ha den där klänningen?
- Vilken idiot till att köra om just här
Osv, osv...vem retar upp sig mest, jo en själv förståss. Till vilken nytta? Ingen alls!
Ofta när jag sitter på föreläsningar så får jag son himla lust att skriva ner vad jag känner och tänker, typ att det rör om sig i min lilla hjärna och jag vill verkligen börja tänka på ett mera positivt sätt och inte ha någon otäck offertröja på mig som alla ibland har.
Nog snackat...Här kommer dikten, like it or not.
Varför är det så svårt att le?
Är det tankar som snurrar, gamla mönster som rullar?
Karusellen stannar inte fast du vill, du tänker bara lite till.
Imorgon är en annan dag, jag vill inte känna mig svag.
Glada tankar skapar kraft och liv, det kan hjälpa dig framåt, gå i stora kliv.
Hur du vill leva, hur du vill må
Dig själv är den enda du kan ändra på.
Du är värdefull, viktig och unik, en fantastisk människa gudalik.
